4-punktskontakt eller 2-punktskontakt?
2024-04-29
För linjärstyrningar finns det 2 principer när det gäller kontaktytorna på kulor och rullar. Det handlar om hur många kontaktytor det finns mellan en kula och kulbanorna i åkvagnen respektive på skenan.
På skenstyrningar med 2 kulbanor har man generellt 4-punktskontakt, 2 ytor på åkvagnen respektive 2 ytor på skenans kulbana mot kulan. Fördelen är att det, generellt, är ett billigt sätt att konstruera. Det finns dock ett antal nackdelar, till exempel:
- Betydligt högre friktion.
- Vid sidobelastning kan de till och med låsa sig på grund av den högre friktionen som blir.
- Oftast trillar kulorna ur vagnen om man demonterar den från skenan (det finns även vagnar med 2-punktskontakt som tappar sina kulor).
- Om det finns kulhållare som håller kulorna vid demontage är det ofta en ståltråd som kräver ett spår i skenan. Det kan vara svårt att hålla rent, med ett eventuellt haveri som resultat.
- Större behov av smörjning eftersom man får mer glidning mellan kontaktytorna.
På skenstyrningar med 4 kulbanor har man generellt 2-punktskontakt, dvs 1 kontaktyta på åkvagnen respektive 1 yta på skenan mot kulan. Då minimeras dessa problem, fördelarna blir:
- Friktionen är lägre på grund av mycket mindre glidning.
- Kulorna trillar inte ur när man demonterar vagnarna på ett antal fabrikat (åtminstone med O-anordning). Däremot kan det behövas montagedon när man monterar på vagnen på skenan.
- Bättre profil på skenan som är enklare att hålla ren.
- Mindre underhåll.
- Oftast lite dyrare men i gengäld blir det bättre ”total cost of ownership”.
Här kan ni se en video gällande ämnet med Carry Lindholm från Bosch Rexroth: