Det finns olika anledningar. Bland annat ger en förspänd åkvagn följande:
- en glappfri rörelse, den blir glappfri
- mindre fjädring vid belastning
- ger maskinen en högre egenfrekvens
- tvingar kulorna att rulla även vid snabb acceleration. Det förhindrar glidning som är extremt slitande.
När en skena och en åkvagn tillverkas finns det alltid tillverkningstoleranser. Man mäter hur stort utrymme det finns mellan skenans och vagnens kulbanor. Sedan väljer man kulor som är större än vad som egentligen får plats. Detta kommer att trycka ihop kulorna en aning och man har fått en förspänning.
I vissa fabrikat har man olika storlekar på kulorna i de olika kulbanorna i åkvagnen.
Andra har samma storlek på alla kulor i vagnen. Skulle man mot all förmodan tappa ur en kula från en kulbana, kan man oftast efter rengöring bara trycka dit den igen utan att riskera driftstörningar på grund av det.
Förspänningen beräknar man som en andel av det dynamiska bärighetstalet.
Förspänningsklasserna brukar benämnas med
C0 som inte är förspänd. Dessa har ett spel på max 10 mikrometer.
C1 som motsvarar ca 2% av det dynamiska bärighetstalet.
C2 som motsvarar ca 8%.
C3 som motsvarar ca 13%.
Formeln för att beräkna förspänningen är Fpr = Xpr x C
Om bärighetstalet är 25000 N och önskad förspänning är 2 % kommer förspänningskraften Fpr att bli Fpr = 0,02 x 25 000 = 500 N.
Här kan ni se en video gällande ämnet med Carry Lindholm från Bosch Rexroth: