Parallellitet på skenor

Publicerat av Emelie Neckman 2024-10-09

Parallellitet på skenor är hur väl 2 skenor följer varandra i sidled längs skenans längd, det vill säga avståndet mellan skenorna. Om skenorna inte är riktade parallellt med varandra uppstår spänningar i skenstyrningarna som ger extra belastningar och förkortar livslängden. För att säkerställa att detta inte händer måste man ta hänsyn till önskvärda toleranser på parallelliteten. Så länge de värden som anges i tabellen är uppfyllda kommer livslängden inte att nämnvärt påverkas.

Toleranserna beror dels på:

• noggrannheten på de delar som skenstyrningarna ska monteras mot.
• toleranserna på skenstyrningens ingående delar, dvs toleransklass på vagnar och skenor.
• I precisionsapplikationer är oftast stativ och övriga delar tillverkade med hög precision som gör det enklare att i slutändan minska de interna spänningarna i skenstyrningarna. Kan man bearbeta montageytor på stativet för skenorna i samma uppspänning utan omtag så blir resultatet bättre. Samma sak gäller på de delar som åkvagnarna ska monteras mot.

Lägg tid på att mäta in skenor och vagnar så minskar spänningarna ytterligare.

Om skenorna är monterade så att den ena är helt rak och låst med en referenskant (fast skena) och den andra är monterad på ett plan (flytande skena) kommer den styrda skenan att rikta upp den flytande skenan så att dessa blir i det närmaste 100% parallella. Detta eftersom den flytande skenan kommer att börja glida i sidled om/när tvärkrafterna blir tillräckligt stora, se vårt tidigare inlägg ”Skenstyrningar – Infästning av skenstyrningar och begränsning på skruvförband”.

Skenstyrningar klarar så stora laster att livslängden oftast blir mycket lång även om man har betydligt större toleranser än vad som anges i katalogerna.

I enklare applikationer placerar man ofta båda skenorna på en plan yta som oftast har en planbearbetad yta utan referenskanter. Det innebär att det blir infästningsskruvarna som blir det enda som styr upp skenorna. Det innebär att frigångshålens diameter i förhållande till skruvarnas ytterdiameter kommer att resultera i ett glapp som i slutänden blir montagetoleransen på skenornas position. Men med samma logik som tidigare där en inre spänning i konstruktionen kommer att föra skenorna i sidled, så kommer skenorna att justera in sig så att de interna krafterna blir mindre och mindre och skenorna blir mer parallella. Även om precisionen i konstruktionen blir sämre med större inspänningskrafter som följd, så blir oftast livslängden tillräckligt lång.

För de enklaste applikationerna, exempelvis stativ uppbyggda på aluminiumprofiler, som till exempel sviktar vid belastning, finns det speciella mer förlåtande åkvagnar som minskar de inbyggda spänningarna. Dessa kallas ofta för pendelvagnar eller vagnar med självinställning. Vi kommer till dessa åkvagnar i ett senare inlägg.

Här kan ni se en video gällande ämnet med Carry Lindholm från Bosch Rexroth: